När Syrran var här promenerade vi vid Lärjeån men jag hade glömt sätta i minneskortet 
. Syrran har en riktigt antik kamera som man inte kan zooma eller något utan det är bara att trycka och se glad ut så blir korten som de blir. Och de blir verkligen knepiga 
. Jag kände mig så rastlös och Shakira har inte kommit ut som hon skall, dels för värmen och allt annat som har hänt på sistone. I dag tog vi en tur längs ån, inte så att vi promenerade så mycket längre än vi brukar utan vi tog mer tid på oss.
Shakira har ju varit rädd för att simma så vi tog oss god tid vi ån och jag var med henne i vattnet. Vi stod vid varsin sida idag och tillsist så sprang hon fram och tillbacka. Hon hade jätte roligt och blev bara tuffare och röjde på ganska friskt i vattnet det sista. Så idag har hon simmat även om man såg att hon tyckte det var läskigt så hade hon i alla fall jätte roligt 
. På hemvägen var hennes självförtroende på topp och hon sprang runt som en tok.
