Familjen

Mamma älskade blommor av alla de sorter och kunde i regel även de latinska namnen. När jag gick igenom lite pappar efter henne så fann jag urklipp på mängder av växter. En bit ur en artikel fångade mitt intresse och jag fick lust att söka på internet efter växt sorten.

” Galen i Hosta Det finns en trädgårdsblomma som låter som en halsåkomma-Hosta! Inte är den vacker heller. En del tål inte se blommorna utan skär av dem och kastar dem i komposten innan de hinner slå ut. De flesta har en sjukligt blå färg som t o m Bengt Grive skulle ha svårt att beskriva. En del är vita men det är en vithet som kommer en att tänka på en gammal reklamslogan: Jag trodde mina lakan var vita tills jag fick se Elsas… ”

Jag blev som sagt jätte nyfiken och fick upp olika bilder!! Jösses vad paff jag blev att det var Funkian (vetenskapligt namn Hosta) han skrev om i artikeln. Jag har två olika sorters Funkian och funderar på att köpa mera sorter, den är ju supertålig och överlever både slarvvattning och vår gris babe när hon levde och reducerade blommor i omgångar här på gården .

Nu har syrran åkt hemåt och kommer att göra lite stoppar hos en väninna och Anne Lise och Björn i Oslo. Jag håller på att städa undan och Micael hjälper mig att flytta bord och komma med idéer hur vi skall möblera om lite. Micael har haft sin dator i samma rum som min och el fördelningen i huset är ju inte riktigt den bästa, jag har varit lite orolig att propparna skall ryka och framför allt när jag har dammsugit. Tobias tar studenten nästa vecka och blir klar som elektriker så han får se över hur elen är uppdelad och dra om en hel del. Jag var klar med ena rummet när Rosa kom på besök och hjälpte mig dra om tråden till hästarna så de kan beta vid kokhuset igen, sedan blev vi sittandes på uteplatsen . Jag skall ta och gå in nu och städa färdigt så det är fint till i morgon.

Begravningen för mamma var i dag och jag har gått och mått ganska dåligt. Begravningar är bland det tyngsta och jobbigaste jag vet. Jag blev lite överraskad över prästen som höll en jättefin och inte så tungsint gudstjänst. Så för min del blev det ett jättefint farväl av mamma. Claes-Olof och Ingmari hade ordnat kaffe vid Stensjöhill som var väldigt vackert där vi åt räksmörgås och tårta. Jag brukar inte gilla efterkaffet men i och med att gudstjänsten inte var så tungsint så var det helt okey. Väldigt strongt av Anne Lise och Björn att åka fram och tillbaka från Oslo på samma dag för att vara med. Det var jättefint att Torbjörn hade möjlighet att komma hit på väg hem från Danmark.

Jag gick igenom gamla kort och hittade dessa på mig och syrran. Jag tror jag kan vara runt 20 där. Syrran brukar ta ett kort på oss varje år och började med detta när jag var i tonåren. Jag tyckte hon var så jobbig med detta och suckade varje år då det var dags för det traditionella kortet. Men nu när jag är äldre så är ju korten riktigt roliga att se på och man kommer i håg händelserna runt dem.