Usch! Jag tycker det är lite blåsigt i dag och himlen börjar mörkna mer och mer. Snickaren har precis åkt hem och Micael är på väg till Fredric. Jag tänkte passa på att vila mig en stund nu när jag blir ensam, känner hur det molar i huvudet. Lill polarn har tagit ut pappas leksaksplan han hade när han var liten och står vid gropen och brummar för fullt.

Det är så himla skönt att han kan roa sig själv, även om man blir lite matt på alla hyss han hittar på. Jag tar med mig lite kaffe ut till Lill-polarn så kan vi sätta oss och titta på blommorna i gropen och planera om det är något som behöver flyttas. Lill-polarn var så upptagen med sitt brummande att han inte hörde när jag kom.

- Hej Lill-polarn! Men vem har plattat till blommorna så?
- Det är en landningsbana! Kolla här så långt planet kan flyga! Oj Shakira
förlåt!

"Blandade Medlemmars Projekt



1019 Medlemmar        Projekt Ett Objekt I 365 Dagar

Skapad av Ingalill Sjögren

Lill-polarn hade lite ont i huvudet idag men ville följa med och städa så han kunde visa mig monstret. Vi hade det lite små mysigt när jag plötsligt såg hur Lill-porlan stelnade till som en pinne. Han hade fått se skurmaskinen och menade på att han blev jagad av en jätte stor grön sådan i går. Städkillen som skurar korridorerna hade bytt dag, han har en modell större maskin än min lilla och den är grön. Shit! det hade kunnat gå riktigt illa.

Lill-porlan som bara är ca 53 cm, måste ha sprungit som en tok för att komma undan. Sedan hade det tydligen kommit en  massa stora svarta troll rusandes också!? så han ville absolut stanna bakom plåtdörren där han kände sig säker.

Jag talade om vilka dagar och tid han inte skulle vara i korridoren och angående de svarta trollen, så var det bara gubbarna i fabriken som var på väg till matsalen, skitna men helt ofarliga. Så Lill-porlan fick ligga under min jacka när jag var i fabriken och kika ut så han kunde se att det inte var några troll.  Han tyckte som mig att det var helt fascinerande att dessa gamla trötta gubbar som stod och suckade vid sina maskiner, kunde få sådan spänst att de tog två trappsteg i taget när det var mat dags och rusa fram som vilda tjurar i Pamplona.

Skapad av Ingalill Sjögren