Det är ruggigt varmt ute, det kom en liten åskskur och fler är nog på gång så tryckande som det är. Har mest myst runt och samlat ihop småtingen som jag skall ha i albumen. Damen på scrapträffen i går har verkligen satt fart på mig!  Nu har jag fått tummen ur och börjat samla allt i mammas brudkista. Det är små ting som jag gärna vill ha och inte haft hjärta att slänga. Det är ju ingen vits med att ha det utspritt och i lådor. Till vems glädje är de då?

Tänkte jag skulle göra ett album till min syster också, tror det är lite lättare för henne att då få ett annat perspektiv till mamma och allt. I och med att det skiljer 15 år på oss och att jag har lite annat i bagaget så ser vi verkligen olika på våran uppväxt. Bättre att ta fram det ljusa än att sitta fast med det mörka. Och ljusa stunder har det funnits i mängder. I bland får man bara vinkla det lite och se det från ett annat håll.

Gubben är ledig i nästan 2 veckor så vi funderar på att försöka tömma lite mera på loftet. Det är inte så mycket kvar men det ligger så utspritt och mycket av prylarna har man fått distans till så det är bara att köra iväg nu. Jag har hellre ett starkt minnes album, än massa småting liggandes här och där.

Skapad av Ingalill Sjögren

Fick ett brev från Tyskland idag och denna gången var det betydligt större text, så vi kunde översätta det själva efter lite klurande. Det är att meningarna blir väldigt omvända och dåtid och nutid mixas ihop. Hon har har varit sjuk i vad vi fick till bältros ( Kopf-Gurtelrose ) som tydligen kan sätta sig vid ögonen också! Jag har annars hört att man kan få det runt magen. Detta är något hon har haft problem med i många år. Skall kolla med en på jobbet så jag inte är helt ute och cyklar.

Sen fick jag sjukhuspappret på min bror när han föddes och det var uthämtat för 5 år sedan. Hoppas verkligen inte att anledningen de inte pratar med varandra är för att de dolt en massa. Det här nedtystandet som mina föräldrar körde med i alla år, och alla funderingar man hade som man bara kunde prata med brorsan om, var ganska jobbigt. När han dog kände man sig så förbaskat halv, allt ställde sig på kant och det kändes som man skulle explodera.

Av en slump tittade jag på Världens adoptioner som går på kanalfakta. Det handla om ett par som ville adoptera en äldre pojke på 5 år. De var lite osäkra för de hade hört att äldre barn inte fäster sig så vid sina nya föräldrar! Hmm! Beror ju på hur man blir bemött! Tystnade om ens ursprung skapar bara gigantiska hål. Är man öppen blir ju även barnet oftast öppen. Men när den här lille pojken skulle ta farväl av sin biologiska storasyster var de nya föräldrarna definitivt inte beredda på smärtan i storasysten. De hade innan pratat om hur fint han kommer att passa in i deras familj! Hans nya syskon o.s.v , hur bra han nu skulle få det. De hade inte tänkt på vilken smärta det innebar för hans biologiska familj. Oftast fins det ju en orsak till att man tar ett beslut om att adoptera bort.

Jag har lite blandade känslor för det här. Visst skall folk adoptera men jag hoppas verkligen att rätten om att veta sin ursprung följs bättre. För min del är det väl tur att mamma blev så senil att jag fick se en så mycket mjukare sida av henne och att jag var hos henne såpass mycket under de sista åren.

Skapad av Ingalill Sjögren

Hur bor du? [lägenhet, hus, studentkorridor etc] Vilken våning & vilken storlek? Med vem? [djur, människor etc.]

Jag bor på en gård mitt i Kållered på gott och ont. Nära till affärer och pendeln, men också nära till mycket folk som irriterar sig på mina hästar. Mölndals kommun bygger hus så knakar och det finns nästan inga vägar kvar att ta ut hästarna på. Det har blivit hård trafik på vägarna och den enda vägen ut har blivit Kulturslinga. Där har de satt upp en rekommendations skylt att det är olämpligt att rida, men folk tar den som förbudsskylt och man blir kallad för jä.. svin med jämna mellanrum . Bor här med gubbe två tonårspojkar, 3 katter och en hund. Det bor en ekorre vid hagen som brukar kila längs muren varje morgon och upp i våran gran. Den har jag sett i 8 år nu.

Hur många ggr i ditt liv har du flyttat? Av vilken anledning? Om ej, skulle du vilja flytta? Varför/varför inte?

Jag har flyttat 3 gånger. Hemifrån till min första etta, träffade gubben och skaffade hus. Sedan flyttade vi till gården. Skulle gärna flytta till ny gård på landet med bra ridvägar men pojkarna trivs bra här och vi har samlat så mycket bråte och jox med åren så jag vet inte om jag orka flytta igen. Vi har också varit lite för snälla med att låta kompisar ha sina prylar här och det verkar som de inte har några planer att hämta tillbaka dem. (hmm kompisar och kompisar, man börjar undra när skiten inte försvinner). Fast det är klart man kanske kan flytta en onsdag då vi har kärringträff, det blir nog jätte populärt .

Hur gammal var du när du flyttade hemifrån? / När tror du att du kommer att flytta hemifrån?

16 år var jag när jag flyttade hemifrån, trodde det skulle bli kanon men oj vad jag bedrog mig. Det kändes fruktansvärt ensamt och plötsligt hade man jätte mycket kompisar, som inte fattade att allt kostade pengar. De höll på att bokstavligen äta mig ur lägenheten. Summan av kardemumman är att man inte skall ha så bråttom att flytta hemifrån. Föräldrar kan vara jobbiga men det kan ensamheten och dåliga kompisar också vara.

Var du än bor, har du någon kontakt med grannarna? På vilket sätt? Varför/varför inte?

Grannar?!! Det hade jag trevliga sådana tills kommunen satte upp rekommedations skylten på kulturstigen sen, tja vet inte riktigt vad som hände men en del visade sig vara ena riktiga ufon med toleransnivå 0.

Vad har du av följande: [Badkar/dusch], [balkong/altan/uteplats/trädgård], [kök/kokvrå/annat], [antal toaletter?]

Jag har dusch men önskar mig ett nytt badrum, vi hade tänkt bygga ut men kommunen ansåg inte vi bodde i ett bostads område???. Vi har en jätteliten toalett med dusch, den enda i hela huset och ibland så blir det att gå ut när vi har övernattnings gäster . En toalett till på övervåningen hade varit kanon. Eftersom vi inte fick bygga ut har vi byggt en jätte stor uteplats i stället där ladan stod innan branden. Trädgård vet jag inte om man kan kalla det riktigt ännu, vi röjer och rensar så gott vi kan men allt bara växer igen.

Skapad av Ingalill Sjögren