Krakelgården´s blogg

Då var det premiärtur med hästbilen och jag tyckte det var lika bra att ta Bellman som är jobbigast. Jag tittade noga innan jag lastade in Bellman så att det inte fans något som han kunde fastna i, sist jag och Elvy körde han till veterinären så lyckades han fastna med grimman i regeln som håller mellanskivan och hakat av den. Det gick hyfsat lätt att få på Bellman och jag blev lite förvånad över att han hade mera plats än i transporten. Vi hade väl inte kört mer än ner för backen förrän det blev ett himla liv på Bellman. Han hade lyckats att få huvudet under bommen och jag fick gå in och snäva in grimskaftet ordentligt.  Den förra ägaren till bilen hade byggt en skiva som man kunde hänga upp för att inte hästarna skall komma åt att sparka på grejerna man har med sig. Den skivan är ett måste att ha uppsatt när Bellman skall åka. Sen vid varje vänstersväng fick han värdens panik då foten hamnade på hjulhuset. Hm det tar nog ett tag innan han vänjer sig vid det. Men när jag lastat ut honom och börjat rida så tyckte han det var jätte mysigt och det kommer nog att funka kanon om ett par månader.  Nackdelen med Bellman är att han tröttnar rätt som det är och surna till. Han gick och skrek som en stucken gris och folk började samla in sina barn och höll god avstånd. Det känns lite pinsamt när han håller på sådär men det kommer att ebba ut så småningom. När vi ridigt färdigt så kom det stora eldprovet att lasta en sur Bellman. Göta Petter vad den hästen kan surna till, han är värre än ett pisse märr när han kör igång. Tack gode gud för repgrimma så man slipper bekymra sig om att grimman skall gå sönder, hade lite på känn att han skulle krångla när vi skulle hem och tog med den.