I morse kände jag mig så rastlös och satte mig och tittade i en bok om vandringsleder. Läste lite om Hyssnaleden och tänkte att den blir nog kanon att ta en sväng på. Jag parkerade vid Hyssnas gamla kyrka precis vid stenbron, älskar sådana broar. Där mötte jag en herre som förmodligen skulle kolla till Hembygdsmuseet? Han gav mig en broschyr om Hyssnaleden och poängterade också att där fans en karta med alla sevärdheter och att allt var ordentligt markerat. Himla gulligt av honom, han berättade att leden var 4 mil och pekade ut vilket håll jag skulle börja gå åt. Jag kände väl inte riktigt för 4 mil och berättade för honom vad jag ville se i fösta hand. Så det blev till att börja gå åt andra
hållet.
Jag gick upp på berget så jag kunde se över Surtans dalgång. Det jag gillade allra mest med den här leden var att den var extremt välskyltad och ordentligt markerad. Jag går ju ganska ofta vilse och har svårt att hålla koll på vilket håll jag kommer ifrån, så den här leden var rena drömmen för mig och jag kommer definitivt gå här fler gånger. Nu gick jag bara småbitar med vill absolut gå hela leden. Det var också något som herren tipsade om, att jag kan parkera vid olika ställen och på så sätt dela upp hela slingan. All information men bra vägbeskrivningar fans i broschyren som jag fick.
Enda minuset var att man måste gå igenom en kohage, men de låg och tryckte i andra ändan så det var lugnt. Både Shakira och jag njöt för fullt av promenaden och det såg så härligt ut när Shakira satte fart bland träden, det här var precis vad vi båda behövde. När vi kom fram till kvarnen luktade det bullar och jag kände att jag började bli hungrig. Jag kommer att ta hit gubben någon dag så vi kan sätta oss och äta i lugn och ro, här var verkligen fint.
Dagens bild är på ett gammalt fönster. Det här fönstret var så vackert och så löv tunt. Byggnaden var förstörd med sprickor och murket trä. Men rutorna var hela? annars brukar rutor vara det första som går sönder på ödehus. Det kanske är fler som har tyckt att huset hade vackra rutor eftersom ingen var sönderslaget. Det stod en gammal Amerika koffert ensam och övergiven mitt i byggnaden med en packkärra av handtag i snidat trä bredvid och man börjar funderar lite över historian runt om kring.
Huvudvärken ville inte riktigt ge med sig i dag, så att ligga och villa blev
bara jobbigt. När jag läste runt på MN såg jag att Charlotta skulle gå ut i
Mulleskogen, jag blev så sugen på en promenad. Frågade gubben om vi inte kunde
åka någonstans där det var platt, jag måste ju vara försiktig med min fot.
Egentligen ganska idiotiskt tänkt med tanke på att jag är en snok i kubik och
vill gärna utforska allt så nära det bara går. Trodde jag verkligen på det
själv? att jag skulle stå stilla och fint på en bro och fotografera en gammal
kvarn! utan att gå över alla smala rännor som fanns? alla trasiga fönster som
man bara måste glo in i. Knappast! Gubben blev varse om att vår hund Shakira led
av samma snok syndrom, när hon slängde sig upp längst en vägg och skulle över.
Han hann precis fånga henne i luften. Jag brukar inte ha så lång lina om det är
kraftiga vattendrag eller hård trafik i närheten. Shakira är så van att följa
med och att jag tar det för givet att hon hänger på, så det har blivit att hon
går över det mesta och är otroligt duktig på att lösa problem om hon hamnar i
tokiga lägen. Stora nackdelen är väl att hon är lika flummig som sin matte och
ser sig inte alltid för, utan tror att allt skall lösa sig. Vi fick oss en rolig
tur med mycket att se på. På hemvägen skulle gubben in och handla så jag och
Shakira hoppade av i Lindome och promenerade hem, platt och bra väg om än lite
tråkig. Men både jag och Shakira behövde röra på oss.
" Redan på 1300-talet omnämns att kvarnanläggningar
finns på platsen. Fram till 1857 fanns här fem fall, som samlades till ett
större fall, genom att dammen vid bron byggdes. Kvarnen öster om dammen
uppfördes samtidigt. Den renoverades 1934 och har senare tillbyggts. Denna var i
bruk ända fram till slutet av 1980-talet. Intill kvarnen ligger mjölnarbostaden,
uppförd ca 1880. På åns västra sida finns en rödmålad f.d. kvarnanläggning från
1880-talet. Kvarnen lades ner före första världskriget. Söder härom finns ruiner
efter ännu en kvarn, som brann ner 1920. Över ån leder en stenvalvsbro med två
spann. Bron är ca 30 m lång och enligt uppgift uppförd 1822. Bron restaurerades,
förstärktes och erhöll nytt räcke år 1982. "
Ja shopping blir det ju en del
på semestern och klart man må
ste köpa lite karameller när m
an är i Gränna. Fast det bästa
med Gränna är ju att det är s
å himlans fint och mysigt!
