Det är så härligt att se Gustav nu för tiden. När han är ute med hundarna springer han efter dem som en liten tok, full av energi och bus. Det är nästan svårt att förstå att det är samma katt som en gång var så rädd.

Jag minns så tydligt de första gångerna han dök upp här – mager, hungrig och försiktig. Han vågade knappt närma sig, och hundarna var nog det allra läskigaste han visste. Man fick ta allt i små, små steg och låta honom själv bestämma takten.

Och nu… nu är det som om de alltid har hört ihop. De springer runt tillsammans på gården, jagar varandra, leker och busar som bästa vänner. Det är så fint att se hur banden mellan dem vuxit fram helt naturligt.

Det gör verkligen hjärtat varmt ❤️