... dina symboler här ...

Okayu + ägg 

Fördelen med att bo som vi gör, är att man kan hjälpa varandra när man är sjuk. Det finns alltid någon som tittar till en, kommer förbi med en kopp te eller något varmt att äta.

Häromdagen kom Mao in med vad jag först trodde var en vanlig tallrik risgrynsgröt. Den såg ut som det, men redan vid första skeden tänkte jag att hon nog råkat tappa hela saltkaret i…

Men nej – det var japansk risgröt med ägg, eller Okayu + ägg som det egentligen heter. En snäll, närande rätt som ofta äts i Japan när man är sjuk eller behöver något milt för magen. Den är lösare än den svenska risgrynsgröten, nästan som ris i buljong, och får en silkeslen konsistens när riset kokas sönder långsamt.

Så gör du: japansk risgröt med ägg (Okayu)

Ingredienser

  • 1 dl okokt rundkornigt ris
  • 5–7 dl vatten (mer vatten gör gröten tunnare)
  • 1 ägg
  • En nypa salt
  • Eventuellt lite soja, vårlök eller några droppar sesamolja

Tillagning

  1. Skölj riset noggrant tills vattnet blir klart.
  2. Koka riset med vattnet i en kastrull.
  3. Sänk värmen och låt sjuda försiktigt i 30–40 minuter – rör då och då. Det ska bli mjukt och nästan soppliknande.
  4. Vispa upp ägget lätt i en skål. Blanda i en liten sked varm gröt (för att temperera ägget) innan du rör ner det i kastrullen.
  5. Låt allt sjuda tills det blir krämigt och smaka av med en nypa salt.

Det tog en liten stund innan jag vande mig vid smaken – men sen tyckte jag att det var jättegott! Mildt, värmande och perfekt när man behöver något enkelt som ändå känns ompysslande. Jag åt upp allt i två omgångar, och magen tackade så mycket efteråt.

106. Hundpromenad (10 av 182)

106. Hundpromenad (10 av 182)

Gustav har fått för sig att han numera ska följa med på hundpromenaderna. Ja det är ju gulligt såklart, men jag blir allt lite nervös när vi möter andra hundar. En del är lösa, eller har ägare som verkar ha noll koll. Mina tidigare katter som hängt med på promenader har alltid tagit det säkra före det osäkra – ett snabbt skutt upp i närmaste träd, och där sitter de tills faran är över.

106. Hundpromenad (10 av 182)

Men inte Gustav! Nej då, han står kvar på stigen, tittar storögt på hunden som närmar sig, som om han inte riktigt fattar situationens allvar. Än så länge har det gått bra, men jag tror jag får börja planera promenaderna lite mer strategiskt framöver.