Ser att flera väljer att lösenord skydda vissa av sina inlägg, vilket jag tycker är jätte smart. Letade efter tips på hur jag skulle gå till väga och det var betydligt lättare än jag trodde. I bland känns det bara som man är på väg att explodera och detta året så har det varit riktig kris i baljan. När det då gäller vissa familjemedlemmar eller folk i ens närhet så vill man ju inte exponera dem rätt ut. Men man har ändå behov av att höra andras åsikt så man inte bara ältar all skit och tills sist känner att man inte orkar mera.

Jag är definitivt inte den som ger upp men nu har det varit så mycket att jag av och till  funderat vad mening med livet är!? Skall man bara slita sig igenom tillvaron tills man trillar av pin? Och vad fasiken är det i vårat samhälle som gör att folk bara tycker det är helt okey att trampa ner en så långt det bara går? Oftast visar jag inte hur folk sårar en utan det läggs på en hylla tills den går sönder och jag ger igen så det bara skriker om det.

Där är ju min vapendragare Elvy helt suverän! Det är bara att ringa och vräka ut allt som man har inombords. Sedan brukar hon avsluta ” Jaha! Det var ju inte bra, det är bara att suga upp och gå vidare! ” Så får man lyssna på hennes bekymmer. Ibland funderar jag på hur vi är funtade? Det får ha hänt mycket skit innan vi beklagar oss och det är så fel, vi hinner gå sönder för mycket med risk att det inte går att rätta till innan vi visar hur vi mår.

Där är lösenordsskyddade inlägg jätte bra, det spelar ingen roll om det är små ting, man måste bara få ur sig det och ibland höra att det kanske inte är så hemskt som man ibland tolkar eller tror att det är. Ibland är det bara gott att höra ” Men va fan skärp dig! ” Så nu kommer jag också att lösenord skydda vissa inlägg.