1 objekt 365 dagar

Houston!, Houston!

Houston!, Houston!

 

När kom hem så hörde jag Houston, Houston anropar! Jag gick upp till sovrummet ser Lill-polarn titta ut från den lilla vedkaminen. Han höll just på med att hissa in den sista provianten som han skulle ha med sig. Jag försökte förklara för Lill-polarn att det var en vedspis och att den dessutom var alldeles för tung för att lyfta, men han var så uppe i varv att det  inte gick att prata med honom.

Till min fasa såg jag att Lill-polarn hämtat de långa tändstickorna och försökt tända på, så här gällde det att komma på något snabbt. Okey Lill-polarn stäng porten!

– Astronaute lucka är det!
– Jaja! STÄNG!

Vet inte riktigt vad jag fick kraft ifrån men jag lyfte upp vedspisen och skakade allt jag kunde och svängde så mycket det bara gick, ända tills jag hörde Lill-polarn börja må illa. Jag satte ner vedspisen och hjälpte Lill-polarn ut.

– Fy tusan! Det där gör jag aldrig om, jag mår pyton. Planeten Musse får nog vänta för min del.
– Nä! Den där är inte säker, kom vi fikar istället.

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.