Resor

Sarlet

Beynac

I går körde vi längst Dordogne och vi åkte mellan Bergerac och Sarlat le Caneda,  på den sträckan finns mängder av slott och gamla byar. Vi vid Beynac som hade en jätte fint slott där de hade spelat in Janne dÁrc. Det var så otroligt välbevarat. Det stod att fotografering var förbjudet men varenda en blev så tagen av utsikten att kamerorna smattrade för fullt. Jag får säga att fransmännens attityd har blivit väldigt mycket bättre sedan sist vi var i Frankrike och sedan gubben var här 1975 då han upplevde dem som väldigt arroganta. En av tjejerna som arbetade babblade på och förklarade för oss att hon fick soppa till de stora bonaderna som hängde på väggarna för svalorna gömde sig därbakom och värmde sig på natten.

Beynac

Så hon gick varje dag och borstade av alla möblerna som stod under bonaderna. Så när vi gick där så flög svalorna i mängder runt våra huvuden. Men de hade satt upp små hyllor längs taken så att svalorna kunde lägga sina ägg. Så de hade löst problemet ganska bra. Tjejen skrattade och var på ett strålande humör där hon pratade med oss på franska och tog det med ro att alla fotograferade. När vi väl hade tagit oss ner halvvägs mot byn köpte vi världens dyraste glass ( 2 bägare med 3 kulor glass kostade 100 kr ) Men gott var det.

Marqueyssac

Sedan åkte vi till Buxbom trädgården vid Marqueyssac och flanerade där en stund. Vilket jobb de hade gjort och så fräckt det såg ut med så mycket buxbom. Sedan åkte vi till Sarlat för att se medeltidsstaden och där hade bokstavligen tiden stått still. Helt otroligt att en hel by är så bevarad och så pittoresk att gå runt i. Där hittade jag en hel del kläder och fick köpt mig en klänning för mammas peng 🙂 Byn var så vacker att det var svårt att ta in allt på en gång. Färgerna, stämningen, byggnaderna och folket som sagt man hade behövt mer tid.

Sarlet

På hemvägen fick jag se hus som var byggda rakt från bergväggen och jag bad gubben stanna så vi kunde gå runt. Så Surrealistiskt det såg ut och taget från en sagobok. Detta var byn Les Eyzies. När vi för att försöka ta oss upp mot grottorna mötte vi ett äldre franskt par som beklagade sig att det var stängt hela vägen på grund av rasrisk. Men det roliga var att de kunde ingen engelska men det bekymrade inte dem när de under leenden och arm viftningar förklarade att man kunde rasa ner för ett stup. Här började det stört regna så vi passade på att äta pizza. Vi fick en helt underbar dag och börjar bli bra förtjusta i Dordogne regionen.

Eyzies

One Comment

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.