• 1 objekt 365 dagar

    Kompis

    Kompis

     

    När Lill-polarn var ute och busade med Pepper så var de uppe och klättrade på all bråte som ligger utanför kokhuset. Pepper brukar hitta sorkar där som han springer in och släpper i köket. Fattar inte varför han prompt skall springa in med dem. Pepper morrar så våldsamt när han har en sork i munnen att till och med Edgar passar sig.

    Jag är inte så förtjust att de springer runt där, allt är ju bara utslängt från kokhuset, så det är mycket man kan göra sig illa på. När Lill-polarn kom in för tredje gången med ett spikhål så fick jag nog. Vi började fylla transporten när jag hör Lill-polarn snattra för fullt. Pepper ligger vid sidan och stirrar på Lill-polarns hand.

    Lill-polarn hade hittat en snigel som han satt och pratade med, han tyckte det var synd att den skulle bli mosad under all bråte så han gick iväg med honom till ett säkrare ställe.

    – Jag vet ett jättefint ställe du kan bo, jättevarmt och med mängder av mat. Bara du låter bli tomaterna!

  • Gården

    Att inte fräsa ifrån i tid…..

    När vi flyttade hit till gården för snart 9 år sedan, så fanns här gott om skit. Vi tyckte att det inte gjorde så mycket att de gamla ägarna lämnade kvar en del och tänkte att det röjer vi bort undan för undan. Men istället för att det har kommit bort så har det bara byggts på i oändligheter. Vi skall börja renovera det gamla kokhuset till 18 åringen. Vi har haft en som hjälp oss renovera och han skulle ha sina grejer här i 1 år. Men som sagt åren går och prylarna har växt, trots att jag tog upp 3 containrar och plattade till allt så mycket som det bara går och de var verkligen knökfulla. Jag trodde inte fans möjlighet att någon kunde packa prylar så till den milde grad att det såg ut som byggnaden var byggt på prylar och detta bara i kokhuset.

    Skräp

    De här grejerna är inte våra men har blivit vårt problem att forsla bort. Det är både dyrt och deprimerande. Man får sig en rejäl tankeställare om man verkligen behöver så mycket när det finns andra som har så lite. En del grejer har varit riktigt fina men blivit trasiga eftersom man flyttat det fram och tillbaka. Men nu har vi tröttnat allt skall bort. Vi går igenom varje centimeter av gården och kollar om vi verkligen behöver ditt och datt. Jag vill inte på några viljor lämna allt det här till barnen när de en dag tar över. Det är lika bra att ta bort allt nu när jag känner att jag fullständigt håller på att bli tokig. Gallringen blir så mycket lättare när man har tröttnat. Med andra ord rubbet skall bort, har det stått så i alla de här åren så är det definitivt inget jag behöver.

    Skräp

    Vi kommer aldrig någonsin tillåta någon att ställa mera grejer här även om byggnaderna är tomma och det ekar inuti. Målet är senast till nästa vinter skall allt vara borta. Nu undrar säkert en del varför vi har till låtit detta? Det har vi inte utan folk kommer med ursäkter att de kommer nästa vecka o.s.v. sen blir det vinter och halt, till sist kryper de fram att det är dyrt att magasinera och de själva inte har plats. Sen kommer den dagen då de inte hör av sig alls och man känner att man inte orkar jaga folk längre. Uppenbarligen är de så pass medvetna att de inte behöver grejerna och då verkar de tycka att det är okey att bara skita i att hämta det.