• 1 objekt 365 dagar

    Ryggskott

    Ryggskott

     

    I morse började jag såga ner träden vi platån. Micael ville igår att jag skulle såga ner jätteträden, men jag vet att han ibland har svårt att strukturera och se hur det kan bli framför sig. Så jag tänkte att jag börjar så får han fortsätta att röja. Micael blev verkligen glad när han kom ut och fattade direkt att det räckte att ta små träden för att öppna upp och släppa in solen.

    Vi hade köpt en extra alligator på rea, så både jag och Micael stod och röjde när Lill-polarn kom och ville vara med. Men när han var nära att bli riktigt kort två gånger så frågade jag honom om han inte kunde vakta Pepper i stället som också sprang i vägen när vi röjde eller släpa bort slyt till transporten.

    Lill-polarn började släpa bort slyet, men det dröjde inte länge för han var som bortblåst. När jag gick in för titta om han var där så ligger han och gubben och ojar sig i kapp över ryggskott. Gubben frågade om vi inte hade lite glass nu när det var så varmt och han hade ju så himla ont.

    Glass!? Aj aja aj! Vad ont jag har!

  • 1 objekt 365 dagar

    Skulle bara ha lite glass!

    Men! var är glassen?

     

    Rosa kom och hämtade mig och Lill-polarn i morse. Vi skulle städa ur hennes lillebrors lägenhet till klockan tolv. Sedan skulle vi över till den nya lägenheten och käka smörgåstårta. Mums! det är bland det godaste som finns. Som tur var så var det inte så smutsigt, och vi var ganska många.

    Lill-polarn såg helt chockad ut när han kom in och det var helt tomt, han tyckte det var så synd om Lennart som inte hade några möbler. Jag vet inte hur många gånger jag och Rosa fick förklara att möblerna var i den andra lägenheten och att vi bara skulle städa. Han kunde lugnt behålla sin lilla veckopeng.  Lill-polarn tog tag i en dammtrasa och torkade av alla lister och trösklar.  Plötsligt hör jag Rosa utbrista : men jösses då!  Lill-polarn hade blivit sugen på glass och letat i frysen när jag hade gått förbi och tagit pallen.

    Jag hade inte sett att han stod där! trodde han var i sovrummet och städade. Så det var en liten frusen och stel Lill-polare vi tog med över till den andra lägenheten. Vi hann inte mer än innanför dörren förrän Lill-polarn kvicknade till och hojtade: Jösses! vad möbler och vilken röra! Han fick sitta på min axel så jag inte tappade bort honom i röran.