• 1 objekt 365 dagar

    Den skall jag bara ha!

    Måste bara ha!

     

    När Lill-polarn var med mig ut och fodrade så ville han vara kvar ute på Tobias innergård och rulla snöbollar.  Han skulle bygga en jättestor snölykta till Esmeralda och han började rulla snöbollar för glatta livet. Jag gick in och fodrade i lugn och ro när jag hör ett rasslade och skrapande på utsidan. Jag ser att stegen har flyttat sig en bit men tänker inte så mycket mer på det förrän jag hör : hej å hå, hej å hå!

    Lill-polarn hade bundit ett bal-snöre runt den största istappen och drar allt han kan för att få det att lossna. Jag ser hur stegen vippar till och Lill-polarn blir hängandes under istappen, han försöker svinga sig till baka på stegen när jag ser att han börjar tappa taget och åker ner en bit på snöret. När jag hjälper honom tillbaks så tittar han på mig och säger att den måste han bara ge till Esmeralda!

    Jag förklarar för Lill-polarn att den kommer att smälta, men han hade bestämt sig, den skulle han bara ha. Men allt eftersom solen tittade fram, blev istappen mindre och droppade allt mer. Lill-polarn blev så besviken att jag var tvungen att plocka fram mina plast-istappar till julpynt som han kunde ge Esmeralda istället. Men han tittade på mig som om jag var knäpp. Men dom kan man ju inte slicka på!

  • Utflykter

    Klantigt värre!

    Jag tänkte jag skulle promenera i Eskilsby och då gå ner till sjön. Sist jag var här så gick verkligen min kamera varm. Jag ringde Rosa men hon och Tore stod och målade för fullt, de ville hinna måla mesta möjliga innan regnet. Så jag åker i väg men tar vägen mot Hällesåker, sist vi hade kärringträff så blev det en faslig diskussion om Eskilsby- skylten. När jag åkte dit sist så åkte jag ju via Kungsbacka. Men jag är specialist på att vela bort mig och ta knasiga vägar så Rosa och Elvy tyckte, jaja hon kom fram i alla fall, alltid något. Eskilsby kom jag till idag, snabbt och enkelt. Problemet var att jag skulle till Äskhults by! Inte Eskilsby. Shit, det är så typisk mig, tyckte det var konstigt att jag inte hittade någon information på nätet. Snacka om att bli blåst på en promenad i en genuin 1800-tals by.

    Men jag hittade detta: Peter Korns Trädgård.

    Peter Korns Trädgård

    Jag ringde Rosa så fort jag kom hem och vi beslöt oss för att åka hit en onsdag.