• 1 objekt 365 dagar

    Var är den?

    Var är flaskan?

     

    När jag kom ner från stallet såg jag hur Lill-polarn, Shakira och Pepper som sprang lite hit och dit letade efter något. Min första tanke var att hjälpa till, men vid närmare eftertanke så snabbade jag mig in så jag kunde sitta och dricka kaffe i lugn och ro innan Lill-polarn kommer med det ena än det andra.

    – Har du hittat den Pepper? Den måste ju finnas här någonstans!

    Jag ser hur Lill-polarn kommer släpandes med hundkroken mina föräldrar hade till sina hundar. Jag satt och funderade om de skulle ha den till Shakira när jag hör Lill-polarn säga :

    – Wow! Tänk vilken fest vi kan ha när vi hittat den!

    Fest? Vad är det som de skall hitta? När Lill-polarn börjar rota runt i rotkällaren så tycker jag att det är dags att ta reda på vad de letar efter, de har ju sprungit runt i över en timme. Shakira hade tröttnat och sov på trappen och Pepper for runt i äppleträdet.

    – Vad letar ni efter? – Flaskan såklart! Jag hittade ju öppnaren!

  • 1 objekt 365 dagar

    Kurragömma

    Kurragömma

     

    Skönt att gubben var ledig idag, jag hade lite extra jobb och var så trött att jag bara rasade till sängs. Lill-polarn brukar bli jätteledsen om man inte riktigt lägger all energi på honom när man kommer. Så sett är det ju smidigt när han har varit med och jobbat, då brukar han vara lika mör som jag eller enligt honom dubbelt så mör eftersom han alltid får jobba mest!

    Men efter att jag vilat en stund hörde jag små förtjusta fnissningar på utsidan och går ut för att se vad de håller på med. Gubben går runt och lyfter allt möjligt på tomten medan han ropar på Lill-polarn. Jag går ut och ropar jag med, Micael som kommer hem börjar leta han också och tillsist dyker även Tobias upp.

    Vi hör hör fnissningarna blir högre och högre, till sist hör vi bara ett gapskratt. Shakira hade hittat Lill-polarn i skottkärran med ved och stod nu och slickade hans fötter. Lill-polarn var så söt där han satt bland veden och tittade på oss, han känner sig så betydelsefull när alla är engagerade i honom.

  • Familjen

    Brev 2

    Hua har röjt som en galning på loftet och en massa ligger på utsidan som skall iväg till tippen. Vi skall hämta ett lass hö först till hästarna, sen kan jag fylla transporten med skit. Jag har packat om det som skall sparas och det som barnen skall ha så småningom. Men nu börjar det bli plats att ta upp det som är i kokhuset så vi kan börja renovera där. Rosa har en kompis på sitt jobb som är jätte duktig på tyska och han har översatt ett brev som jag har fått från min biologiska pappa och idag hittade jag brev nummer 2 som jag skall lämna till honom. Det är skönt att få breven översatt av en neutral person och inte någon som läser en bit och sedan slänger in sina egna synpunkter. Har fått brevet översatt av en person som tyckte det bara innehöll dåliga bortförklaringar. I själva verket är det ett jättefint brev och jag är ganska spänd på var det står i det andra.

    Jag och min bror är adopterade från Tyskland när vi var 5 och 6 år. Fick de här breven när jag var 20 och fortfarande kände mig ruskigt vilsen efter att min bror hade dött. Han var den enda länk jag hade till mitt biologiska ursprung och som man kunde bolla gamla minnen med. Vi har haft på känn att vi har en bror till men jag fick inte det bekräftat förrän min bror dog. Vi den tidpunkten så kände jag mig bara så förbannad på att alla hade hållit tyst och att vi aldrig pratade om min adoption. Det är jättefint att folk vill adoptera men att hålla tyst om ens ursprung och att man har fler syskon är fullständigt idiotiskt. Nu var det väl så det funkade på 60 talet och man får väl smälta det och gå vidare. Rosas kompis skall göra ett nytt försök och se om han kan få fram lite om mina biologiska föräldrar och min bror. Nu är jag så mycket äldre och ser helt annorlunda på det och det känns bra att veta att han inte lägger in egna synpunkter utan att jag får informationen som den är.