• 1 objekt 365 dagar

    Packar allt

    Packar "allt"

     

    Lill-polarn var på övervåningen och samlade ihop sina prylar som han skulle ha med sig till Afrika, det gäller att inte glömma något så Esmeralda hjälpe till och höll koll. Lill-polarn kom ner och frågade om han fick ta ett pyttelitet skåp, till lite smått och gott? Jag visste att jag hade ett litet skåp som ett A4 ark och det kunde han ju ta.

    Jag hade tänkt baka i eftermiddag så jag plockade bort från bordet när jag fick syn på att min solburk var borta! När jag gick runt för att titta vad den blivit av, så ser jag att det fattas en hel del tomtar, små flaskor, manschetter och julkortet vi fick från farmor? Jag gick upp och där står Lill-polarn och fyller skåpet!

    – Men Lill-polarn! Inte det skåpet. Det är väl inte litet?

    – Det är mindre än det skåpet!

    Lill-polarn pekar bort mot mitt stora pysselskåp och fortsätter sedan att trycka in så mycket prylar det bara går. Jösses! Jag får verkligen kolla igenom vad han har lagt labbarna på. Esmeralda kommer upp för trappan och spänner blicken i Lill-polarn. Du får välja mellan mig och skåpet! Vi kan inte ta med allt det där.

    – Jaha? umhh! Ja då får det ju bli hmmmmm *Du så klart*

  • 1 objekt 365 dagar

    Esmeralda har bestämt sig.

    Titta så vackert!

     

    Lill-polarn och Esmeralda satt på det omkull blåsta trädet och tittade när löven sakta dalade till marken. Solen letade sig fram mellan trädtopparna och värmde dem med sina solstrålar. Med jämna mellanrum hörde man lite fnitter och så satte Lill-polarn igång!

    – En dag blir denna gården vår och markerna sträcker sig från det trädet med ett brunt löv och ända bort till det trädet med massa gula löv och Pepper i toppen.
    – Oj! Kan Pepper verkligen komma ner därifrån?
    – Klart! Jag har ju lärt honom allt!

    Esmeralda tittade länge på Lill-polarn men sa inte att hon tänkte att det måste ha varit en turbo lektion, med tanke på alla Lill-polarns brister. Esmeralda blev mer och mer sugen på att åka med Lill-polarn, trots allt var han ju en charmknutte och det kanske dök upp någon annan och snodde honom när hon inte kunde hålla koll.

    Bellman och Beethoven kom rusandes ner i skogen och tvärstannade förvånat när de fick se Lill-polarn och Esmeralda sittandes på grenen. Beethovens spänne på täcket hade gått upp och Lill-polarn rusade bort för att försöka fästa det igen. Han lyckades inget vidare men fick åtminstone till en knut så inte Beethoven
    skulle fastna i det. Det var nog exakt i det ögonblicket Esmeralda bestämde sig för att följa med!

    Det kan omöjligt finnas någon snällare och omtänksammare vandrande pinne än Lill-polarn, så varför tveka?