• 1 objekt 365 dagar

    Snart klar!

    Snart klar!

     

    I dag var det bara för Lill-polarn att börja sticka, han hade pluggat stickböcker och började få lite kläm på hur han skulle göra. Det hjälpte inte att han knorrade högljutt och försökte smita undan ett par gånger. Det var bara att säga till honom att jag skulle hämta Ullrika så fortsatte han att sticka. Fram på eftermiddagen började han se lite ömklig ut, men jag hade bestämt mig för att vara riktigt sträng idag och inte släppa honom en en enda gång med blicken.

    När Lill-polarn satt och stickade som bäst kom Ullrika in och utbrister: men jösses! vad är detta som sitter här. Lill-polarn höll på att ramla ner från bänken i förskräckelse när han insåg att han måste förklara vad han gjort med tröja. Han som bara skulle vara snäll och ta bort en tråd, men så kom ju alla moppelorer och vippotroner och han måste ju svinga sig bort i något! så det var ju egentligen inte hans fel. Tröjan måste ju vara fel stickad från början eftersom den krympte med ljusets hastighet.

    Lill-polarn sa till Ullrika att den aprikosa tråden var inget att ha, för när han svinga sig iden så ramlade han ner och slog upp ett jack i tån. Och hade det inte varit för honom så hade hon kanske gått mitt i stan och tröjan plötsligt bara försvunnit med tanke på hur dålig tråden var. Så egentligen så skulle hon ju tacka honom!? eller! visst hade han rätt!

  • 1 objekt 365 dagar

    Tar det aldrig slut?

    Tar det aldrig slut?

     

    Jag kände mig så nöjd idag, Lill-polarn hade med sig sin kamera och skulle fortsätta att fotografera sitt objekt Backtussen. Såg fram emot att inte stressa och ta tag i vad Lill-polarn hade gjort i stora städskrubben, ja det kändes bara som en helt perfekt dag. Efter ett tag så kändes det lite väl tyst och ensamt. Lill-polarn syntes inte till någonstans och jag började bli lite orolig.  Fabriksgubbarna skulle snart på lunch och då gäller det baskemed att inte att stå i vägen.

    När jag till sist gick in till damernas omklädningsrum, såg jag Lill-polarn helt intrasslad i garn sittandes på bänken. Det hängde bara en lite lapp kvar av Ullrikas nystickade tröja! Shit! Ullrika som hade varit så stolt att hon äntligen lyckats stickat färdig den, det hade tagit över ett halvår för henne att bli klar. Hon hade fått tvillingar för ett par år sedan och tiden räckte inte riktigt till med att sticka. Men nu! nu var den äntligen klar! Jag blev så himla arg på Lill-polarn.

    Lill-polarn menade på att han bara skulle dra bort tråden för Ullrika, men tråden blev liksom bara längre och längre? och då ville han bara leka spindelmannen en stund, nu när han plötsligt hade så mycket tråd bara så där! och det gäller ju att passa på som jag tydligen brukar säga, han hade ju bara lyssnat på mig?! vad är problemet? Ahhhhh! vad trött man kan bli, i morgon är det Lill-polarn som får sticka en ny tröja i alla fall.