• Smått o Gott

    Wow! så långt vi hann idag

    Loftet

    Idag fortsatte jag med loftet och nu äntligen börjar det bli riktigt fint där uppe. Första gången vi tittade på gården för 13 år sedan cyklade Micael runt på loftet och vi var helt inne på att göra ett stort lekrum där. Det är ca 70 km och ganska mysigt enda nackdelen är att det är asbest pannor på taket. Men nu funderar vi skarpt på att isolera och då är det ingen risk att det kommer ner något damm. Men nu står det snart enbart våra saker och saker som vi vill behålla. Sedan skadar det inte att göra ett stor röj varje år. Det är ett mysigt loft och ett kanon ställe att måla på om det regnar.

    Håller koll

    Elvy tyckte jag var grinig idag! Hmm! Men det var mest att jag blir stressad bland alla kartonger och när hon börja flytta undan dem så tappade jag kollen. Gubben fick lastat ett lass och kört iväg det, så tar vi ett i morgon. Hoppas att vi blir hel klara då. När man är så koncentrerad och flyttar runt och har sig så är det lätt att tappa bort var snedtaket börjar och jag klappade i ordentligt i pannan och mitt på skallen. Hmm! Jag behöver nog inte gå in på hur järnspikars ont det gjorde! men både jag och Elvy är ju sådana att vi svär en stund och jobbar sedan lugnt vidare. Sedan kände jag bara hur det började rinna nerför ansiktet, det blev kaffepaus och sår tvätt.

    Stella

    Just nu har väl jag mest ont i ett öga, så det är väl någon nerv som fått sig en smäll och pannan. Såret på skallen ser riktigt fint ut så får jag se hur det är i morgon. Efter vi var klara åkte vi upp och tittade till Carolins föl som hade växt rejält. Hon är så himla söt

  • 1 objekt 365 dagar

    Skulle bara ha lite glass!

    Men! var är glassen?

     

    Rosa kom och hämtade mig och Lill-polarn i morse. Vi skulle städa ur hennes lillebrors lägenhet till klockan tolv. Sedan skulle vi över till den nya lägenheten och käka smörgåstårta. Mums! det är bland det godaste som finns. Som tur var så var det inte så smutsigt, och vi var ganska många.

    Lill-polarn såg helt chockad ut när han kom in och det var helt tomt, han tyckte det var så synd om Lennart som inte hade några möbler. Jag vet inte hur många gånger jag och Rosa fick förklara att möblerna var i den andra lägenheten och att vi bara skulle städa. Han kunde lugnt behålla sin lilla veckopeng.  Lill-polarn tog tag i en dammtrasa och torkade av alla lister och trösklar.  Plötsligt hör jag Rosa utbrista : men jösses då!  Lill-polarn hade blivit sugen på glass och letat i frysen när jag hade gått förbi och tagit pallen.

    Jag hade inte sett att han stod där! trodde han var i sovrummet och städade. Så det var en liten frusen och stel Lill-polare vi tog med över till den andra lägenheten. Vi hann inte mer än innanför dörren förrän Lill-polarn kvicknade till och hojtade: Jösses! vad möbler och vilken röra! Han fick sitta på min axel så jag inte tappade bort honom i röran.